Page:Vocabolardlladinleterar.pdf/120

This page has not been proofread.


benedì
85


bassa condiziun é arivà col fà de le bëin, con l’aplicaziun e col savëi s’en tó, tröp inant Avuǹ peu eŝempi assà, che persones de la plü bassa condiziuǹ é arrivà col fa de le bëiǹ, coǹ l’applicaziuǹ e col savëi s’ eǹ tó, treup inant DeRüM, AldìNiaSignurCurat1833-1995:269 (MdR); b) sideste spezialmënter pronto a i fá dl bëgn ai püri sīste spezialment’r pronto ai fa d’l bengn’ ai puri DeclaraJM, SantaGenofefa1878:24 (Badia).

ben (fas., caz., bra., moe., fod., col., amp., LD) ↦ ben.

bën (mar., grd.) ↦ ben.

benché Ⓔ it. benché 6 1763 benchel ‘tametsi’ (Bartolomei1763-1976:70)
gad. bënché † grd. bënche, abënche † bra. benché amp. benché
congiunz.
sebbene, quantunque (gad. B 1763, grd., bra. R 1914/99, amp.) Ⓘ benché Ⓓ obwohl ◇ a) Sce Sant Ujep trajova n scibl, / Po laurovel bele tribl. / Bënché l fova fi de Die / Y no de Sant Ujep l sie. She Sant’ Uſhep traſhova n shibl, / Po lëurovel bele tribl. / Abënke l foa fi de Die / I no de Sant’ Uſhep l sie. PlonerM, GratulazionMahlknecht1813-1915:62 (grd.); b) Cosses, bënché scialdi beles y deletëules mprima, / No crì, sce les te porta dann, o te roba la stima. Còsses, bëŋchë ŝàldi bölles y dölettoules ’mprima, / No crì, ŝë les të pòrta dann, o te ròba la stima. PerathonerJA, Nseniamënt1865*:1 (grd.); c) Fora anche el mostra i dentes / Ogni fre ch’el ven tocià / Benché el vade de frecuente / Par ra jejes a śirà. Fόra anche el mostra i dentes / Ogni frè ch’el ven tocciă / Benché el vade de frequente / Par a geges a zirà. Anonim, ManageriaComunal1873-1973:34 (amp.); d) Da tlo inant ne uei plu me desmencë l dit, che chël ch’Idie manda ie bën minà, bënché l nes per datrai autramënter. da̤ tlo inánt n’úe-i plu mę dęžmęntxá̤ l dit, kę ka̤l k’ idíe mánda̤ íe ba̤ŋ miná, ba̤ŋ k’ l nęs pęr da̤trái outra̤má̤ntę̆r. RifesserJB, Plueia1879:107 (grd.).

benché (bra., amp.) ↦ benché.

bënche (grd.) ↦ benché.

bënché † (gad.) ↦ benché.

bëndebò (grd.) ↦ bëndebot.

bendebot ben + de + bot ‘colpo’ (GsellMM) 6 1833 bëiǹ de bòt (DeRüM, BunDéJanDomëne1833-1995:242)
gad. bindebó mar. bindebò Badia bindebò grd. bëndebot, bëndebò fod. bindebò col. bindebò, beldebot LD bendebot MdR bëin de bot
avv.
1 alquanto, piuttosto (gad. V/P 1998; DLS 2002, grd. G 1923; L 1933; Ma 1953; F 2002; DLS 2002, fod. P/M 1985; Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, LD DLS 2002, MdR) Ⓘ abbastanza Ⓓ ziemlich ◇ a) I à porchël bëin inće iö da fà, e da festedié assà, mo iö ne me la tole pa tant ćialda iö canch’iö pënse, ch’inultima él bëin de bot tüt un. J’ha porquël bëiǹ inçh’ jeu da fà, e da festedié assà, mó jeu ne me la tòle pa tant çhialda jeu quanch’ jeu pënse, ch’iǹ ultima él bëiǹ de bòt tüt uǹ. DeRüM, BunDéJanDomëne1833-1995:242 (MdR)
2 in grande misura (gad. DLS 2002, grd. L 1933; Ma 1953; F 2002; DLS 2002, fod. Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, LD DLS 2002, MdR) Ⓘ molto Ⓓ sehr ◇ a) Ves avëise divertì dërt bëin inier a le bal? / Bëin de bot. Iö sun ćiamò stanćia dal gran balè. Ves avëise divertì dërt bëiǹ inier a le bal? / Bëiǹ de bòt. Jeu suǹ çhiamò stançhia dal gran ballè. DeRüM, SignuresSorus1833-1995:236 (MdR).

bendebot (LD) ↦ bendebot.

bëndebot (grd.) ↦ bendebot.

bendescion (grd.) ↦ benedescion.

bendiscion (grd.) ↦ benedescion.

benedescion (grd.) ↦ benediscion.

benedet1 Ⓔ it. benedetto ‹ BENEDICTUS (EWD 1, 269) 6 1833 benedëtta f. (DeRüM, NützlicheRache1833-1995:290)
gad. benedët Badia benedët grd. benedët fas. benedet fod. benedët col. benedet amp. benedeto LD benedet MdR benedët
agg. Ⓜ benedec, benedeta, benedetes
1 che ha ricevuto la benedizione secondo il rito della chiesa (gad. P/P 1966; DLS 2002, grd. L 1933; Ma 1953; DLS 2002, fas. R 1914/99; Mz 1976; DLS 2002; DILF 2013, fod. Pe 1973; P/M 1985; Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, amp. DLS 2002, LD DLS 2002) Ⓘ benedetto Ⓓ geweiht, gesegnet ☝ benedì
2 che gode del favore del cielo, ricco di doni, ben dotato (gad., MdR) Ⓘ benedetto Ⓓ gesegnet ◇ a) Ël n’é vendëta / Plü benedëta / Che chëla che sëmper cüra / De fà bëin / A chi [che] de fà mal procüra. Ël n’é vendëtta / Plü benedëtta / Che quëlla che sëmpr cüra / De fa beiǹ / A chi [che] de fà mal procüra. DeRüM, NützlicheRache1833-1995:290 (MdR); b) O benedëta oraziun, unica consolaziun tles tribolaziuns! O benedetta oraziung, unica consolaziung t’ les tribulaziungs! DeclaraJM, SantaGenofefa1878:37 (Badia) ☝ benedì
3 lieto, felice, fortunato (fod.) Ⓘ benedetto Ⓓ glücklich ◇ a) Ades che la gran bala é passada, i sent l mal de testa, lauda l’Austria, benedeti i todesch, almanco na gran part de la bassa popolazion la pensa così. Adess che la gran bala e passada, i sent ‘l mal de testa, lauda l’Austria, benedetti i Todeschi, al manco una gran part della bassa popolazion la pensa così. AgostiniM, Dialogo1870*-2013:432 (col.) ☝ benedì
4 scherz. frequente nell’uso familiare per esprimere un affettuoso rimprovero, ma anche impazienza e disappunto (grd. L 1933; Ma 1953; F 2002, amp.) Ⓘ benedetto scherz.Ⓓ lieb scherz., gesegnet scherz. ◇ a) Ma sielo benedeto sto paes / e benedete sti tenpe de ades! Ma síelo benedeto sto paeš / e benedete sti tempe de adeš! DegasperF, TenpeAdes1862-1974:474 (amp.); a) Na fre dapò chel pare benedeto, / senza dì a ra so tosa na parola, / el s’inpiza ra lun, el và inze lieto Na frè dapò chel pare benedeto, / senža di a ra so tosa na parola, / el s’ impiza ra lun, el va inže lieto DegasperF, TenpeAdes1862-1974:473 (amp.)
5 fig. che è causa di disgrazie e sventure (usato eufemisticamente) (gad. P/P 1966, grd. L 1933; Ma 1953) Ⓘ maledetto, sciagurato Ⓓ verdammt, unselig ◇ a) O benedëc che sëis! Sëise propi da tan, da acopé chësc inozënt desgrazié? O benedettg’ che seis! seiſe propi da tang, da accopè chesc’ innozent desgraziè? DeclaraJM, SantaGenofefa1878:27 (Badia).

benedet (fas., col., LD) ↦ benedet1.

Benedet2 6 1821 San Benedët (PlonerM, BepoMahlknecht1821*-1915:56)
gad. Benedët grd. Benedët fod. Benedët col. Benedet, Benedeto
antrop.
(gad., grd., fod. Pz 1989) Ⓘ Benedetto Ⓓ Benedikt ◇ a) Vo nes ëis mandà y dunà / san Benedët y si corp sant. Vo nes ëis mandà i dunà / San Benedët i si korp sant. PlonerM, BepoMahlknecht1821*-1915:56 (grd.).

Benedet (col.) ↦ Benedet2.

benedët (gad., Badia, grd., fod., MdR) ↦ benedet1.

Benedët (gad., grd., fod.) ↦ Benedet2.

benedeto (amp.) ↦ benedet1.

Benedeto (col.) ↦ Benedet2.

benedí (gad., mar., Badia) ↦ benedì.

benedì Ⓔ BENEDĪCERE (EWD 1, 270) 6 1763 dio te benedasse ‘vale’ (Bartolomei1763-1976:78)
gad. benedí mar. benedí Badia benedí grd. benedì fas. benedir fod. benedì col. benedì amp. benedì LD benedì MdR benedì
v.tr. Ⓜ benedesc
1 invocare la protezione divina su qualcuno o su qualcosa (gad. A 1879; Ma 1950; P/P 1966; V/P 1998; DLS