Page:Vocabolardlladinleterar.pdf/61

This page has not been proofread.


amazé
26


amazé (gad.) ↦ amazé.

amazè (Badia) ↦ amazé.

amba (Soraga, moe.) ↦ giama.

ambrela (gad., Badia) ↦ ombrela.

ambria (gad., Badia) ↦ ombria.

ambrìa (fod.) ↦ ombrìa.

amé Ⓔ it. amare ‹ AMĀRE (EWD 1, 91) 6 1632 amadi p.p. m.pl. (Proclama1632-1991:160)
gad. amé mar. amé Badia amè grd. amé fas. amèr bra. amar fod. amé col. amà amp. amà LD amé MdR amè
v.tr. Ⓜ ama
sentire e dimostrare un profondo affetto per qual-cuno (gad. A 1879; Ma 1950; P/P 1966; V/P 1998; DLS 2002, grd. A 1879; G 1879; G 1923; L 1933; Ma 1953; F 2002; DLS 2002, fas. A 1879; R 1914/99; Mz 1976; DLS 2002; DILF 2013, fod. A 1879; Pe 1973; P/M 1985; Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, amp. A 1879, LD DLS 2002, MdR) Ⓘ amare Ⓓ lieben ◇ a) mi bon Die, che sëis l mi bon pere, l mi bon seniëur, l majer bën de duc i bëns, che sëis dëni de vester amà sëu-ra duta la cosses mi bon Diè, che sèis ‘l mi bon perè, ‘l mi bon segnour ‘l mascher beng de dut i bengs, che seis dang’n de vöster ama saura dutta la cosses RungaudieP, LaStacions1813-1878:88 (grd.); b) Chi che n’ó mai ester ingianà / Mostra ch’ëi ama i pićià. Chi che n’ó mai estr in-giannà / Mostra ch’ëi ama i piçhià. DeRüM, ZeichenBesserung1833-1995:289 (MdR); c) Les crusc ne manciará, / Cösc vëigon vigne de, / Mo Dio chir chi co l’amará: / Cösc aldon dal vagnere. Les crusch nö mantgiarà / Cōsch vöi-gung vignö dö / Mo Dio chir chic o l’amara / Cosch aldong dal vagnerö. AgreiterT, ConLizonza1838-1967:134 (mar.); d) Perciò t’assegure, che i vën perdunà truep, percie che l’à amà ënghe truep. Perciò t’ assegure, che jë vëŋ perdunà truep, pertgë chè l’hà amà ànche truep. VianUA, Madalena1864:194 (grd.); e) L fé dl bën a jënt a ti te porta la gherlanda, / Ma sce no t’ ames i autri, sëni d’amor degun no te manda. ‘L fè del bëŋ a s̄ënt a ti të pòrta la ghörlanda, / Ma ŝë no t’ àmes i autri, sëgn d’amor d’guŋ no të manda. PerathonerJA, Nseniamënt1865*:1 (grd.); f) mo sce t’un ascorjaras n de o l’ater de to fal, mëtete en pesc, che tö te m’as dagnora amé mo s’ t’ n’ascorjeràs ‘ng dè o l’at’r de to fal, mettete in pesc’, chè tou t’ m’às dognara amè DeclaraJM, SantaGenofefa1878:22 (Badia); g) i sá, ch’un o l’ater d’os á gran tribolaziuns da soporté, mo amede os Idî y confi-dede en Ël i sa, ch’ung o l’at’r d’os à grang tribulaziungs da sopportè, mo amede os Iddì e confidede in El DeclaraJM, SantaGenofefa1878:118 (Badia)
p.p. come agg. Ⓜ amés, ameda, amedes
che è oggetto d’amore (gad., grd. F 2002, fas. DILF 2013) Ⓘ amato Ⓓ geliebt ◇ a) düc orô odëi plü daimpró, ch’ai podô, la signura amada, y tan dî tignida por morta duttg’ orō udei plou daimprò, ch’ei pudō, la signura amada, e tan dī tignuda pur morta DeclaraJM, SantaGenofefa1878:105 (Badia).

amé (gad., mar., grd., fod., LD) ↦ amé.

amè (Badia, MdR) ↦ amé.

ameda Ⓔ AMITA (EWD 4, 368) 6 1763 mada ‘matertera, amita’ (Bartolomei1763-1976:86)
gad. mëda mar. mëda Badia mëda grd. anda fas. ameda, anda fod. mëda col. meda amp. ràmeda LD ameda MdR mëda
s.f. Ⓜ amedes
1 sorella del padre o della madre rispetto ai nipoti, la moglie dello zio (gad. B 1763; A 1879; A 1895; Ma 1950; P/P 1966; V/P 1998; DLS 2002, grd. A 1879; G 1879; G 1923; L 1933; Ma 1953; F 2002; DLS 2002, fas. A 1879; R 1914/99; DA 1973; Mz 1976; DLS 2002; DILF 2013, fod. A 1879; T 1934; Pe 1973; P/M 1985; Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, amp. A 1879; Mj 1929; Q/K/F 1985; C 1986; DLS 2002, LD DLS 2002, MdR) Ⓘ zia Ⓓ Tante ◇ a) Y berbesc y mëdes n tanc de parënc, / Ai pita y trëma mo impó dër contënc E berbess e mádes n tagn de paráintg, / Ai pitta e tráma ma impò der containtg PescostaC, MëssaPescosta1879:5 (Badia)
2 titolo di reverenza, riferito a persona anziana (gad. A 1895; Ma 1950; P/P 1966; V/P 1998; DLS 2002, grd. A 1879; G 1879; G 1923; L 1933; F 2002; DLS 2002, fas. R 1914/99; Mz 1976; DLS 2002, fod. T 1934; Pe 1973; P/M 1985; Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, LD DLS 2002, MdR) Ⓘ signora Ⓓ Frau ◇ a) O mia bona mëda M., jìssen pö demà ite e ponesse bel dlungia berba J. e stede bela chieta e lascénes fà nos. Oh, mia bonna mäda M., ĝisseǹ peu demà ite e po-nesse bel dlungia bärba J. e stéde bella quieta e lascénes fà nos. DeRüM, MütMaridé1833-1995:280 (MdR).

ameda (fas., LD) ↦ ameda.

amel Ⓔ comp. di a + mel 6 1819 tö ten’ aas a mâl (PezzeiJF, MCamploj1819-2010:197)
gad. amal Badia amal grd. amel fas. amèl bra. a mal fod. amel col. a mal amp. a mal
avv.
(gad., grd., fas., fod., amp.)
s’en avei amel (gad., fas. R 1914/99; Mz 1976, fod. P/M 1985; Pz 1989; Ms 2005, amp.) Ⓘ offendersi Ⓓ beleidigt sein ◇ a) Iö á osservé, che tö t’un âs subit amal / sce la Crescënza te dijô val’. Iö ha osservë, che tö ten’ aas su-bit a mâl. / Se la Crisenzia të dischò vâl. PezzeiJF, MCamploj1819-2010:197 (Badia); b) E vos no v’in aé amal, pioan, / De sti cuatro versate in anpezan E vos no vi n’avede a mal, Piovan, / De sti quattro versate in Ampezzan DegasperF, AgostinoCostantini1860:1 (amp.); c) Tel retorn da aló, arivada a Cipri é stata maltratada vilanamenter da omegn catives, de che la se n’à abù amal zenza consolazion Nel ritorn d’allò, arrivada a Cipri è stata maltrattada villana-menter da o̱mini cattives, de chö la sen ha avù a mal zenza co̬nso̬lazio̬n RifesserJB, DecameronIXBRA1875:649 (bra.).

amel (grd., fod.) ↦ amel.

amèl (fas.) ↦ amel.

amen Ⓔ ĀMĒN ‹ άμήν (EWD 1, 91) 6 1813 amen (RungaudieP, LaStacions1813-1878:90)
gad. amen mar. amen Badia amen grd. amen fas. amen fod. amen amp. amen LD amen
interiez.
formula che, nelle liturgie cristiane, conclude la preghiera e corrisponde a ‘così sia’ (gad. P/P 1966; V/P 1998; DLS 2002, grd. F 2002; DLS 2002, fas. R 1914/99; DA 1973; Mz 1976; DLS 2002, fod. Pz 1989; DLS 2002; Ms 2005, amp. DLS 2002, LD DLS 2002) Ⓘ amen Ⓓ Amen ◇ a) ve prëie sustan dla grazia de ne tumé mei tla mëndra ufeja de vo. Amen. ve preje sustàn d’la grazia de ne tumè mei in tela maindra offescha de vo. Amen. RungaudieP, LaStacions1813-1878:90 (grd.).

amen (gad., mar., Badia, grd., fas., fod., amp., LD) ↦

amen.

àmena (bra.) ↦ ànema.

ament Ⓔ comp. di a + ment (EWD 4, 384) 6 1819 a mënt (PezzeiJF, MCamploj1819-2010:197)
gad. amënt Badia amënt grd. amënt fas. a ment fod. a ment amp. a mente
avv.
conoscere qualcosa in modo da ripeterlo alla let-tera senza avere il testo davanti (gad. Ma 1950, fas. R 1914/99; DA 1973, fod. Ms 2005, amp. C 1986; DLS 2002) Ⓘ a memoria Ⓓ auswendig ◇ a) En ater ann, mësseste pa dí sö la dotrina amënt. Un’ ater ân, mästepa dì sö la dottrina a mënt. PezzeiJF, MCamploj1819-2010:197 (Badia)
dé ament (gad. A 1895; P/P 1966, grd. G 1879; G 1923;